pernillanordholm

Denna dagen vill jag inte ha tillbaka
Pappa hade lämnat meddelande när jag var i möte under förmiddagen.
Jag ringde upp honom och han bara gråter, mamma har fått beskedet att cancern spritt sig till skellettet och där var inget att göra.
Kändes som jag trillade ner i ett mörkt hål...... Men jag pratade med mamma för en timme sen, hon har ju inte gjort ngn ny undersökning!!!!! Hur kom de fram till detta just nu????

Med tårarna rinnande för kinderna ville jag bara hem, jag ringde brossan och berättade och bad honom åka hem till pappa direkt. Bad min chef att leta tågtider, inget dj.... tåg inom den närmaste evigheten.
Som jag sagt hela tiden, man kan fanken inte förbereda sig för något sådant här besked. (även om det är lätt för andra att säga om man inte är i situationen själv)
Jonna fixade Johans bil och kom och hämtade mig, bestämde med brossan att vi ses på sjukhuset. När jag är på väg dit så ringer han och säger att han redan hunnit till sjukhuset och frontat läkaren med frågan. Hur kom ni på detta nu?
Då blev läkaren nervös och trodde vi fått beskedet, hon hade bara läst anteckningar sen november
November?????? Ursäkta mig
Nu blev hon helt förvirrad och bad om ursäkt 5 gånger. Hon skulle undersöka vad som hänt och vad som är sagt
Så skall vi träffa henne kl 11 i morgon. Hon undrade också om vi skulle träffa en kurator
Men ursäkta mig det är väl så dags att tänka på det nu, den kuratorn skulle kanske varit på plats när beskedet gavs och man kanske skulle tänkt på att vi skulle varit där och stöttat mamma. Kanske inte ge detta besked i en fyra sal med tre andra människor
Nej nu är jag ARG och det med stora bokstäver

Det har ändå tänts en liten gnista tills i morgon, och jag kan bara hoppas att det infrias
Men mamma du är den största kämpen jag känner och jag älskar dig av hela mitt hjärta

P