När blev det ett straff att hand om sina barn?
Det började med att Malin läst en artikel i barometern att Sossarna sviker förskolelöften!!! Texten handlade om att kommunpolitiker före valet hade lovat att ge femtontimmarsbarnen fler timmar. Nu finns inte pengarna, därav sveket. Men vem är det som sviker?
Femtontimmarsbarnen är tex de barn som har en föräldraledig förälder hemma.
Så här säger mamma nr 1:
"Min treåring behöver mer tid på förskolan än 15 timmar. Han är i stort behov av stimulansen och sysselsättningen" Jamen så ordna med det då. En treåring måste inte gå på dagis alls, särskilt inte när mamma är hemma med lillebror och i synnerhet inte mer än femton timmar. Vad är det för sysselsättning som förskolan erbjuder som är så sällsynt att det inte går att återskapa i hemmet?
Mamma nr 2 säger:
Helgen blir väldigt lång, 4 dagar. För min äldsta dotter som är 2.5 år. Det blir svårt med kontinuiteten....
Är hon dum på riktigt eller skojar hon?
Vad menar hon?
Att hennes 2.5-åring skulle komma tillbaka till förskolan på tisdagen, efter sin låååånga helg hemma med sin ickestimulerande familj och tycka
Faen va jag har kommit efter, nu hinner jag aldrig i kapp, skall det vara så svårt att få lite kontinuitet i den här verksamheten?
Om man skaffar barn är väl tanken att man ska vara med dem så mycket det är möjligt?
Förskolan måste finnas eftersom vi måste jobba men när vi går hemma? Med ett syskon som kanske sover tre timmar på dagen? När det äldre barnet är två år?
Det är tufft att ha småbarn och det är tufft att skaffa småbarn tätt. Men det är ingen som har tvingat mig och det är ett val jag har gjort /Malin Wollin
Ja fundera över detta
Nu är det läggdax, Jenny ligger sjuk, Josse sover hos syster Jonna och Mange är på Lions så det är tyst och lugnt i kulan.
Jonna kör försiktigt till Ullared i morgon och handla nu inte för många saker till din mamma hihi
Är du säker på att du inte pratar om jobbet?? Jag menar fenomenet är detsamma... de behöver stimulans utanför hemmet och kontinuitet i verksamheten. Puss från Tamagochin
Själv har jag den uppfattningen att jag har skaffat barn för att jag vill ta hand om dem och umgås med dem. Nu är Engla hemma med oss (inte just nu men) då en av oss är föräldralediga, vilket har fungerat bra. Men har denna diskussion ofta med min mamma; det är inte på samma sätt som när hon var hemma med oss. Då var alla hemma med sina barn och det var lätt att umgås med varandra; speciellt att barnen fick träffa andra barn i samma ålder. Så är det inte idag; går vi på öppenförskola så är mammorna där med sina bebisar medans deras "stora" barn är på förskola... Det upplevde jag som jobbigt främst med tanke på Engla. Har uppsökt verksamhet (kyrkis, gymnastik mm) där det finns barn i samma ålder, men Engla har börjat kräva mer och mer tid med jämnåriga. Tycker debatten är upprörande precis som du och var lämnar de oss som idag vill vara hemma med våra barn?
